PERKUTAN STELOPERATION I LÄNDRYGGEN

Steloperation av ryggraden består i stödjande av två eller flera kotor medelst fusion (”svetsning”) av benet i desamma. Det är ett kirurgiskt alternativ vid spinal instabilitet och istmisk och/eller degenerativ spondylolistes, facettartropati, postoperativ instabilitet, återkommande diskbråck och degenerativ skolios. Den gemensamma nämnaren  för många av dessa tillstånd  är segmentell instabilitet i ryggraden, som definieras som förlust eller nedsättning av den mekaniska integriteten i ett mobilt segment av ryggraden, vilket manifesteras av smärta eller neurologiska symtom när den utsätts för laster. Det huvudsakliga syftet med ländryggsfusion är att maximera eller eliminera rörligheten genom att öka lastkapaciteten för det mobila skadade segmentet.

 
Sedan början av förra seklet har dessa åtgärder redan vidtagits, vilka krävde att man placerade benympkvistar från patienten  själv på nivå av baksidan av kotorna,efter att musklerna tagits bort noggrant. Problemet var att patienten måste hållas sängliggande under sex månader  i en gipsbädd för att minska rörligheten och därmed möjliggöra konsolidering (fusion) av benympkvistarna. För att undvika långa perioder av sängläge och öka andelen framgångsrika benfusioner, började man i Europa och speciellt i Frankrike på 60-talet placera in skruvar på kotnivå, vilka kopplades samman av stavar eller plattor. Med tiden har typen av skruvar utvecklats ( de första gick ofta sönder) och likaså  typen av stavar ( nu finns det inte längre plattor och det finns elastiska stavar vilka medger viss rörlighet). Emellertid kvarstod problemet att man för att placera skruvarna, stavarna och transplantaten  var tvungen att göra stora snitt i, ta bort,tömma och denervera stora delar av ryggradsmuskulaturen. Den postoperativa tiden var mycket tung och lång, till stor del på grund av de skador som tillfogats musklerna i det kirurgiska ingreppet.

Hudsnitt och dissektion av muskelmassa
Koronalt avsnitt i öppen  posterolateral steloperation

Hudsnitt och dissektion av muskelmassa i öppen posterolateral fusion

Koronalt avsnitt i öppen  posterolateral steloperation med detaljerad dissektion av muskelmassa

Lateral projektion i posterolateral steloperation
Vy från baksidan i posterolateral steloperation

Lateral projektion i posterolateral steloperation

Vy från baksidan i posterolateral steloperation
Koronalt avsnitt i posterolateral steloperation
Bentransplantat på båda sidor av ryggraden vid posterolateral fusion
Koronalt avsnitt i posterolateral steloperation

Bentransplantat på båda sidor av ryggraden vid posterolateral fusion

För att minska skador på muskelmassa och uppnå en snabbare och fullständigare återhämtning började man tillämpa metoder för minimalinvasiv kirurgi. På nivå av ryggraden har dessa gjort det möjligt att minska snittstorleken (vilket redan börjat när man införde mikroskop, endoskop och perkutan laserteknik eller nukleotomi) och minska skadorna på paraspinala muskelmassan.

Bland dessa nya tekniker betonas perkutan posterolateral steloperation i ländryggen. Genom snitt lite mer än 1 cm för varje skruv kan man instrumentera stora delar av ryggraden . Resultatet har blivit en snabbare återhämtning, minskat behov av blodtransfusion ,minskning av sjukhusvistelse och –kostnader och tidigare återgång till arbetet.

Snitt i öppen posterolateral fusion. I mittlinjen traditionellt snitt och på båda sidorna (rödare för att de är nyare) intermuskulärt tillvägagångssätt
Radiologisk bild i posterolateral fusion, vilket kan uppnås med öppet (till vänster) eller perkutant (till höger) ingrepp
Hudsnitt i perkutan posterolateral steloperation

Snitt i öppen posterolateral fusion. I mittlinjen traditionellt snitt och på båda sidorna (rödare för att de är nyare) intermuskulärt tillvägagångssätt

Radiologisk bild i posterolateral fusion, vilket kan uppnås med öppet (till vänster)  eller perkutant (till höger) ingrepp

Hudsnitt i perkutan posterolateral steloperation

Precis som all ny teknologi kräver den dyr utrustning och specialskolning för den personal som använder den. Detta förklarar varför den inte är tillgänglig för alla sjukhus eller alla proffs.

 
Ingreppet genomförs under narkos, men om patienten så kräver, kan den utföras under lokalbedövning och nedsövning.

 
På grund av att ingreppet är så föga aggressivt kan det utföras på patienter som inte kan opereras på annat sätt, antingen på grund av ålder eller andra medverkande sjukdomar (speciellt hjärt- eller lungsjukdomar).Den kräver inte heller blodtransfusion, så vanlig i konventionell teknik för steloperation av ryggraden. I alla händelser använder vårt team tekniker för kirurgi utan blodtransfusion.

Hur kan man lösa mitt fall?