ARTIFICIELL DISK

VAD ÄR EN ARTIFICIELL DISK?
Disten är den mjuka stötdämpande strukturen som är belägen mellan de enskilda benen i ryggraden, vilka kallas kotor. Den är gjord av broskliknande vävnad och består av yttre del kallad annulus, och en inre del, kallad nucleus. I de flesta fall är disten böjlig nog för att tillåta ryggraden att böja sig.
En artificiell disk (även kallad diskersättning), diskprotes eller ryggradsartroplastikarnordning är en anording som planteras in i ryggraden för att imitera funktionerna hos en normal disk (bära bördor och tillåta rörelse). Det finns många former av artificiell disk, klassificerade i två generella typer: total diskersättning och disknucleursätttning. Såsom namnen anger, vid total diskersättning avlägsnas all diskvävnad eller största delen därav och en ersättningsanordning planteras in i utrymmet mellan kotorna. Vid disknucleusersättning avlägsnas endast centrum av disken (nucleus=kärnan) och ersätts med ett implantat. Den yttre delen av disken (annulus) avlägsnas inte.
Artificiella diskar görs vanligen av metal eller plastliknande material (biopolymer), eller en kombination av båda. Dessa material har använts i kroppen många år. Total diskersättning har använts i Europa sedan sena 1980-talet. De vanligast använda diskersättningsformerna har två plattor. Den ena faster sig vid kotan ovanför disken som skall ersättas och den andra vid kotan nedanför. En del anordningar har ett mjukt, hoptryckbart plastliknande stycke mellan dessa plattor. Anordningarna möjliggör rörelse genom att jämna, vanligtvis böjda ytor glider over varandra.
De flesta nuclusersättnningsanordningarna är gjorda av plastika (biopolymer) material. Ett sådant material kallas hydrogel. Detta material expanderar då det absorverar vatten. Anordningen placeras i disken kärnhåla och fylls av vätska och expanderar och fyller hålan. Anordningen är hoptryckbar och tillåter sålunda rörelse, mycket såsom en normal disknucleus. En annan design består av ett stycke plastliknande material som slingrar sig och fyller kärnhålan. Del finns ochså diskersättningar utformade för användning i cervikala ryggraden.
ÄR DET TROLIGT ATT JAG BEHÖVER EN DISKERSÄTTNING?
Techen på att man behöver diskersättning kan  variera för varje typ av implantat. Några allmänna tecken är smärta som kommer från disken och som inte kunnat lindras med icke-operativ vård och/eller fysioterapi. Det är typiskt att du fått genomgå en MRI som visar diskdegeneration. Ofta utförs diskografin för att verifiera vilka diskar, om någon, är relaterade med din smärta, diskografi är en procedur där färg injiceras i disken och röntgenbilder och CT scan tas. Kirurgen jämför resultaten av dessa tester med tidigare resultat i din sjukdomshistoria och undersöker dig fysiskt för att bestämma källan till din smärta.
Det finns många åkommor som hindrar dig att få en diskersättning. Dessa inkluderar spondylolistes (det arr en kotkropp glider tvärsöver en lägre belägen), osteoporos, kotkroppsfraktur, allergi mot materialet i anordningen, ryggradstumör, ryggradsinfektion, morbid övervikt, betydande ändringar i facettlederna (leder i bakre sektionen av ryggraden), graviditet, kronisk användning av steroider eller autoimmunproblem. Det bör också beaktas, att total diskersättning kräver att implantatet förs in framifrån (genom buken). Du kan vara undantagen från möjligheten att få en artificiell disk om du tidigare haft en bukoperation eller om blodkärlen framför din ryggrad befinner sig i ett sådant tillstånd att det ökar risken för betydande skada om du genomgår denna typ av ryggradskirurgi.
VILKA ÄR ALTERNATIVEN?
Ryggsmärta orsakas ibland av disken. För att behandla detta tillstånd finns fökjhande alterantiv till diskersättning: fusion, icke-operativ vård eller ingen behandling. Det är typiskt att kirugi inte övervägs för diskrelaterad smärta om inte smärtan varit svår under en längre period (typiskt over 6 månader) och patienten har genomgått icke-operative behandlingar (såsom aktivitetsmodifiering och/eller ryggradsmanipulation). Av tradition har den operative behandlingen för disksmärta varit spinalfusion. Detta är en kirugisk procedur varvid diskvävnaden avlägsnas och ben placeras mellan kotkropparna. Mallet med denna kirurgi är att smälta kotorna runt disken som orsakar smärta. Det antas att smärtan avsevärt reduceras genom att man avlägsnar diskvävnaden och eliminerar rörelse.
VILKA ÄR FÖRDELARNA?
En normal frisk ryggrad tillåter rörelse vid var och en av diskarna genom hela ryggraden. I idealfallet skulle din kirurg önska återställa din ryggrad till detta normalstatus. För närvarande är behandlingen för många smärtsamma åkommor fusion, vilken eliminerar rörelse i det smärtsamma ryggradssegmentet. Artificiella diskar är gjorda för att tillåta rörelse efter operationen som är så normal som möjligt.
Med fusion förekommer det också den möjligheten att fusion av en del av ryggraden tvingar diskarna och kotorna ovanför och/eller undertill att bära mera last och rörelse. Detta kan resultera i mera slitage än normalt. Den artificiella disken kan reducera denna risk avsevärt. En annan potentiell fördel med diskersättning är en snabbare återgång till aktiviteter än vad som är fallet efter fusionskirurgi. Fusionspatienter måste begränsa sina aktiviteter under den tid som krävs för benympen att växa till en solid massa. Eftersom ett av målen med den artificiella disken är rörelse, uppmanas patienter att tidigt återgå till att röra sig, men öka sin rörlighet endast gradvis. Även om artificiella diskar erbjuder flera fördelar jämfört med fusion, är detta en relativt ny teknologi som ännu inte kan påvisa långtida slumpvisa konterollerade kliniska studieresultat. Fusion har redan i långa slumpvisa konterollerade kliniska studieresultat. Fusion har redan i långa tider varit en framgångsrik metod att permanent korrigera problem i segmented för fusionerad rörelse. Diskutera båda möjligheterna noggrant med din läkare innan beslutet fattas vilken procedur som är bäst för dig.
VILKEN TYP BEHÖVER JAG?
Vilken typp av artificiell disk man bör använda, om alls någon, beror på orsaken till ens rygg- och/eller bensmärta, problemets allvar och kirurgens skolning. En nucleusersättning kan vara lösningen för patienter med diskdegenerationssymtom i ett tidigt skede, där annulus är i got skick. Dessa anordningar kan också inopereras efter en diskektomi som innebär avlägsnande av en stor mängd diskvävnad. I diskar med allvarligare degeneration kan total ersättning komma i fråga.
VILKA ÄR RISKERNA?
Som i all kirurgi finns det risker förenade med diskersättning. Komplikationerna vid användning av artificiella diskar är snarlika dem som associeras med spinalfusion. Möjliga komplikationer inkluderar, men är ej begränsade till: infection, skada på blodkärl, nervskada, det att anordningen flyttar på sig eller går sönder, slitage av anordningsmaterialen, fortsatt eller tilltagande värk, utveckling av ny värk, sexuell oförmåga, skada på urinvägsstrukturer och död. Diskutera dessa risker med din kirurgi innan du besluter att få en artificiell disk inopererad.
RESUME

Det finns inte en enskild behandling som kan hjälpa alla patienter och inte heller är resultatet någonsin garanterat, och risker är involverade. Som vid all annan kirugi för att behandla ryggradsrelaterad smärta, borde diskersättning genomföras först efter det att alla andra konservativa behandlingsmöjligheter har prövats noggrant och patienten har betydande långvarig smärta och efter att det på alla möjliga vis klart påvisats att kirugi är att rekommendera.