Disken är en mjuk stötdämpande struktur belägen mellan de individuella benen i ryggraden, vilka kallas ”kotor”. Den är gjord av broskliknande vävnad och består av en yttre del,kallad anulus, och en inre del, kallad nukleus. För det mesta är disken tillräckligt flexibel för att tillåta att ryggraden böjs. En konstgjord disk (också kallad diskersättning, diskprotes eller ryggradsartroplastisk anordning) är en anordning implanterad i ryggraden för att efterhärma funktionerna hos en normal disk (bära tyngd och tillåta rörelse).

Det finns många olika modeller av konstgjorda diskar vilka klassificeras i två allmänna typer: total diskersättning och disknukleusersättning. Såsom av namnen framgår avlägsnas all eller nästan all diskvävnad och en ersättningsanordning implanteras i utrymmet mellan kotorna, då det är fråga om en total diskersättning. Vid en disknukleusersättning avlägsnas endast centrum av disken (nukleus, kärnan) och ersätts med ett implantat. Den yttre delen av disken (anulus) avlägsnas inte.

Artificiella diskar görs vanligen av metall eller plastliknande (biopolymera) material, eller en kombination av dessa. Dessa material har använts i kroppen under många år. Totala diskersättningar har utförts i Europa sedan slutet av 1980-talet. De vanligast använda diskersättningsmodellerna har två plattor. En fästes vid kotorna ovanför disken som ersätts och den andra vid kotorna nedanför. Vissa modeller har en mjuk plastliknande bit , vilken kan pressas samman,mellan dessa plattor. Modellerna tillåter rörelse genom att släta, vanligtvis böjda ytor glider tvärsöver varandra.

De flesta nukleusersättningsmodeller är gjorda av plastliknande (biopolymera) material. Ett sådant material kallas hydrogel. Detta material expanderar då det absorberar vatten. Anordningen placeras i diskens kärnhålighet och hydrerar så den expanderar och fyller håligheten. Anordningen kan pressas samman och tillåter därigenom rörelse, i mycket lika som en normal disknukleus. En annan modell består av en bit plastliknande material som lägger sig i ringlar och fyller nukleushåligheten.

Det finns också diskersättningsmodeller för cervikalryggraden (nacken).

Är diskersättning någonting som passar mig?

Symtomen för att diskersättning skall övervägas kan variera för varje typ av implantat. Vissa allmänna symtom är smärta som härstammar från disken och som inte tillfredsställande kunnat minskas med icke operativ vård såsom medicinering, injektioner, kiropraktisk vård och/eller fysioterapi. Det är typiskt att man genomgått magnetröntgen som visar på diskdegeneration. Ofta genomförs diskografi för att klargöra vilken disk/vilka diskar, om överhuvudtaget någon, är relaterade til smärtan. Diskografi är en procedur varvid färg injiceras i disken, och röntgen och CT scan genomförs. Kirurgen jämför resultaten av dessa prov med uppgifter i din sjukdomshistoria och fysisk undersökning för att underlätta att bestämma källan till din smärta.

Det finns flera sjukdomstillstånd som kan hindra dig från att få en diskersättning. Dessa inkluderar spondylolistes (det att en kotkropp glider tvärsöver en undre), osteoporos, kotkroppsfraktur, allergi mot material i anordningen, ryggradstumör, ryggradsinfektion, morbid övervikt, betydande försämringar i facettlederna (leder i bakre delen av ryggraden), graviditet, kronisk användning av steroider eller autoimmuna problem. Dessutom skall total diskersättning implanteras via framsidan (genom buken). Det kan hända att det inte är möjligt för dig att få en diskersättning om du tidigare genomgått en bukoperation eller om tillståndet hos blodkärlen framför din ryggrad ökar risken för en betydande skada under denna typ av ryggradsoperation.

Vilka är alternativen?

Ryggvärk kommer ibland från disken. För att behandla detta tillstånd finns det alternativ till diskersättning, såom fusion, icke-operativ vård och ingen behandling. Det vanliga är att kirurgi inte övervägs för diskrelaterad smärta om inte värken varit svår under en lång period (det typiska är över 6 månader) och patienten har genomgått non-operativa behandlingar (såsom rörelsemodifiering och/eller ryggradsmanipulation). Traditionellt har den operativa behandlingen för disksmärta varit ryggradsfusion.

Detta är en kirurgisk procedur, varvid diskvävnad avlägsnas och ben placeras mellan kotkropparna. Målet för denna kirurgi är att fusionera kotorna runt den disk som orsakar smärta. Det är tänkt att man genom att avlägsna diskvävnad och eliminera rörelse i betydande grad skall reducera smärtan.

Vilka är fördelarna?

En normal frisk ryggrad tillåter rörelse vid var och en av diskarna genom hela ryggraden. I idealfallet skulle din kirurg helst återställa din ryggrad till detta normaltillstånd. För närvarande är behandlingen fusion för många smärtsamma ryggradstillstånd, vilken behandling eliminerar rörelse i det smärtsamma ryggradssegmentet. Konstgjorda diskar är designade att tillåta så normal rörelse som möjligt efter operationen.

Med fusion finns också den möjligheten att fusion av en del av ryggraden tvingar diskarna och kotorna ovanför och undertill att bära mera tyngd och kan resultera i mera slitage än normalt. Den konstgjorda disken kan betydligt minska denna risk.

En annan potentiell fördel med diskersättning är att man snabbare kan återgå till aktiviteter än efter fusionskirurgi. Fusionspatienter har begränsade aktiviteter under den tid det tar för ympningsdelen av ben att växa till en solid massa. Eftersom ett av målen med konstgjord disk är rörelse, upmuntras patienterna att återgå till att röra sig tidigt, även om gradvis. Fastän konstgjorda diskar erbjuder ett antal fördelar framom fusion, är detta en relativt ny teknik utan långvariga randomiserade, kontrollerade kliniska resultat. Fusion har en lång historia av framgång i att permanent rätta till problem i det fusionerade rörelsesegmentet. Diskutera båda möjligheterna noggrant med din doktor innan du besluter vilken procedur som blir bäst för dig.

Vilken typ behöver jag?

Vilken typ av konstgjord disk du skall använda, om överhuvudtaget någon, beror på orsaken till smärtan i din rygg och/eller i benet, problemets svårighetsgrad och din kirurgs utbildning. En nukleusersättning kan vara en möjlighet för patienter med symptomatisk diskdegeneration i ett tidigt stadium där anulus är i gott skick. Dessa anordningar kan också implanteras efter en disektomi som innebär avlägsnande av en stor mängd diskvävnad. I diskar med allvarligare degeneration kan totalersättning bli rekommenderad.

Vilka är riskerna?

Som inom all kirurgi finns det risker i förbindelse med diskersättning. Komplikationerna vid användning av konstgjorda diskar är liknande dem som man förbinder med anterior spinalfusion. Möjliga komplikationer inkluderar men är inte begränsade till: Infektion, skada på blodkärl, nervskada,det att anordningen flyttar sig eller går sönder,slitage av anordningens material, fortsatt eller tilltagande smärta, utvecklande av ny smärta, sexual disfunktion,skada på urologiska strukturer och död. Diskutera dessa risker med din kirurg innan du besluter få en konstgjord disk implanterad.

Resume

Det finns inte någon ensam behandling som kan hjälpa alla patienter och inte heller finns det någon garanti för resultatet, och risker förekommer. Som vid all annan kirurgi för att behandla ryggrelaterad smärta, bör man företa diskersättning först efter att alla konservativa behandlingsmöjligheter har tagit slut och patienten har betydande långvarig smärta, och alla symtom som tyder på att operation är att rekommendera, klart har kunnat beskrivas.

Beställa besökstid